vm i ponferrada

Jag sitter nu hemma, efter en 10 timmars nonstop nattsömn och för första gången på väldigt länge kommer jag att vara hemma ett tag. Det känns skönt så här efter en lång säsong.
 
VM då, mitt första VM. Lagtempot har jag ju redan berättat om så jag går rakt in på helgen med landslaget och linjeloppet:
 
I torsdags lämnade jag hemmet vid halv 5 tiden på morgonen för att bege mig mot Spanien och Ponferrada igen. Det blev direkt till middag, en bra massage och så i säng när vi kom fram till Leon där laget befann sig. Under fredagen blev det en sväng in till Ponferrada för att se banan och sen äta vila massage, äta vila sova. Det var skönt med en sen start, för att kunna få en lugn start på dagen utan stress. Även med tanke på att det var cirka timmen i bil till starten. Ja, Ponferrada ligger mitt ute i ingenstans och alla lag var utspridda i samhällen/städer så nära de gick.
 
Jag hade känt mig lite spänd inför tävlingen men inte riktigt nervös, jag hade bestämt mig för att njuta av mitt första VM och ta in atmosfären. I startfållan och även innan det hade jag träffat alla mina Hitec lagkompisar och det var väldigt speciellt att ha 6 av dom där men alla i olika kläder. För första gången på hela säsongen körde jag mot dom och inte med dom!
 
Starten gick och det med besked. Tjejerna i fronten visade tydligt att de ville stanna där och farten genom staden var riktigt hög, jag klamra mig fast där fram och det gjorde första varvet lite lättare än för många andra som hade halkat bak. Farten var jämn men hög de två första varven, mycket kamp om positioner och väldigt oroligt. Jag gled bak innan första nerförsbacken på de första varven då jag sällan har sett en sån positionskamp förutom innan någon målgång. Jag bara satt och vänta på vurpor och på andra varvet kom den. Den nästan årliga VM vurpan som man har sett på tv. I år skedde det på de snabbaste stället av hela banan. Brant som tusan nerför och innan svängarna hade börjat. (Varvet efter mätte hastigheten 70km/h just på den platsen enligt vår servicebil). Vurpan började långt fram och jag såg bara cyklar och människor överallt på vägen, såg det som tur var i tid och hann stanna själv. Jag var livrädd att någon skulle komma i bakhjulet på mig och vurpa även mig men jag klarade mig. Jag var i mitten av alla som låg ner i princip. Slängde ett snabbt öga efter någon blågul men som tur var klarade sig hela laget! Antagligen var Sverige ända laget utan en enda vurpa på denna tävlingen, vilket kändes som ett under. 
 
Jag och 3 till fick köra järnet för att komma ikapp klungan igen och snart var vi tillbaka i en nu inte riktigt lika nervös klunga. Det fortsatte med en ganska hög men jämn fart och jag hade inga svårigheter med att hålla mig i de positionerna jag skulle i klungan, höll koll på Emma och var vaken på om attacker skulle börja. Med 2 varv kvar knöt benen till och med ett par fartökningar i backen så fick jag ge mig, tyvärr. Jag tycker att jag har gjort ett bra jobb under tiden jag var där, och är nöjd med det. Men jag är besviken då jag vet att på en bättre dag hade jag kunnat vara där ännu längre och inte minst -gått i mål. Nu fick jag inte kört sista varvet..
 
Resultatmässigt så fick ju som alla redan vet laget och Emma ett brons med hem efter en väl utförd tävling, vi hade en trevlig kväll ihop där vi firade medaljen och igår så bar det av hemmåt igen! En skön avslutning på säsongen! :) Tack till alla ledare, soigneurer, mekaniker och alla runt om. Ni har gjort ett grymt jobb under dagarna i Spanien. Tack också till alla som har supportat från andra håll, alla fina ord och lyckoönskningar jag har fått inför, under och efter detta VM. Jag har läst allt och mitt hjärta värms av hur många det är som hejar på runt om i landet och cykelvärlden.
 
För att avsluta och sammanfatta så är jag glad över min tävling, och för att det blev en medalj till resultat. Det var en fantastisk publik runt banan och jag tog in varje ögonblick av det och njöt, som så många har sagt att jag ska göra. Sen är det såklart aldrig kul att man känner sig sliten när man ska köra ett mästerskap. Men jag har trots allt visat min kapacitet trots en, kroppsligt, inte topp dag och det får jag ta med mig in i vinterträningen som startar inom en snart framtid. Men först, några dagars vila.. och lite choklad! ;)
 
pusspuss /S

lagtempo vm

Ja, det har varit mycket att hantera den senaste tiden och bloggen har (numera som vanligt) hamnat i kläm. Som alla säkert redan vet ska jag ju köra VM linjet ihop med 5 andra svenskor och göra allt jag kan för att sätta Emma i en fin situation under loppet. Jag befinner mig just nu hemma, efter lotto belisol belgium tour, 1,5dag hemma och sen lagtempo VM tillsammans med Hitec tjejerna. 
 
Hur gick då lagtempot? Våra förberedelser var inte toppen, de enda vi har tränat ihop var innan världscupen i Sverige och själva loppet där. Vilket iofs gjorde oss väldigt sammansvetsade och med tanke på hur lite vi har tränat ihop så kör vi väldigt bra och jämnt tillsammans! Det var en ändring inför VM och det var att vår nya tjej Vita skulle köra istället för Tone. Tyvärr fick vi inte tränat mer än en träning i Spanien innan loppet men med tanke på det, så gjorde vi de allra bästa vi kunde med förutsättningarna vi hade! Oturen var dessutom inne med 30km kvar och Emilie var borta. I sista backen körde Miriam en sista hårdkörning och fick sen ge sig. Vi nådde vårat huvudsakliga mål, top 10 och kom in på en fin 9e plats. Hade vi haft en bättre dag hade vi garanterat haft en ganska mycket bättre tid och vi känner oss nöjda.
 
Jag vill tacka för att jag fick chansen att köra lagtempo VM med dessa tjejerna, vilket var ett av mina stora mål i år. Det har varit superkul!! 
 
Så, efter lagtempot blev det 5h roadtrip till Madrid med Cecilie och Vita och i måndags vid midnatt var jag hemma i Sverige igen. Jag spenderar 2 dagar hemma och imorgon bär det av tillbaka till Spanien och Ponferrada igen för att köra årets sista lopp, tillsammans med Emma och gänget på VM linjet!! Vilket ska bli väldigt spännande då ju detta är mitt första VM. 
 
Nu är det fullt fokus på lördagens uppgift, ut med det allra sista i både kropp och knopp och sen startar off season med lite välförtjänt vila!
 
Håll tummarna för mig och de övriga blågula tjejerna så får vi hoppas att det blir en fin placering för Sverige och Emma!

Från Lagtempo VM i Ponferrada.
 
 
 
 
 
pusspuss /S

lotto belisol belgium tour -dag 3

Här nere i Belgien flyter det på och vi är redan inne på slutet av tävlingsdag 3. I torsdags startade det med en 7,8km lång prolog (läs tempo..) och jag blev positivt överraskad över hur bra det gick trots sjukdom, vila och bara några rull turer under 1,5 vecka. Jag hade dock problem med min hjälm som helt plötsligt hade strulat till sig och jag hade svårt att se i den, hade dessutom bandet upp i halsen så jag kunde inte trycka upp den någonting under tiden jag körde. Irriterande, minst sagt. Jag körde iaf efter den orange klädda motorcyklisten och hörde bakifrån bilen att det gick bra för mig. Så när jag skulle ta sista kurvan ca, 300-400m innan mål så kör jag efter mortorcyklisten. På FEL väg... Jag var helt enkelt inte vaksam nog och fick tvärnita, stå helt still, vända och spurta in i mål.. Så besviken och frustrerad!! Hamnade endå på en 37e plats och gissar att jag hade hamnat ett antal snäpp upp utan det där klanteriet.. Jag tröstar dock mig själv med att flera andra gjorde samma misstag, däribland även Anna Van Der Breggen. Men men. Med det sagt så lämnar jag det bakom mig.
 
Igår var första linjeloppet och jag kände mig hyffsat fräsch i början. Hade inga problem att hänga på när de trycktes på och rycktes men tillslut kom ett par rabobank tjejer loss och vi hade ingen med där framme, liksom de flesta andra lagen. Ingen ville riktigt ta tag i det så med två varv kvar så satte vi i Hitec fart. Vi hade alla 6 längst fram med Ash på hjul och höll ett bra tempo för att försöka komma ikapp. Med ett halvt varv kvar kände vi att det var någon annans tur att ta tag i det och när sista backen kom med 5-6km kvar så kändes mina ben som spagetti. Jag hade ingen kraft kvar och fick köra ensam in i mål. Fick mig en 39e plats och klungan var endast 6 sekunder ifrån de två i täten, vilket var ett resultat av bra arbete från bland annat oss som faktiskt tog tag i det hela.
 
Idag var det lagtempo som stod på schemat och jag kände direkt jag satte mig på cykeln att det skulle bli en tung dag. Det känns efter en hård dag igår att jag har haft lite tid av cykeln och dessutom med en dålig kropp. Jag körde uppvärmningen med hög kadens och gjorde det bästa av situationen. Som väntat så kändes benen väldigt tunga och det var inte lätt att köra med mina snabba lagkompisar på den mycket tekniska banan på otroligt dåliga betong vägar. Hur som helst tog jag mig i mål ihop med alla de 5 övriga och vi slutade också på en fin 5e plats, 54 sekunder efter vinnande Rabobank. 
 
Nu har jag fått massage och ligger i min hotell säng, snart knackar John Blund på och så är det dags för den näst sista etappen här nere i Belgien. De två sista är båda linjelopp, backigt och dessutom upp för de muur i Geraardsbergen några gånger på måndag. Får hoppas benen piggnar till lite innan dess. Hur som helst är det perfekt uppladdning för årets sista tävlingstripp till Spanien. :)
 
 
pusspuss /S

focus now; TTT world championships

Det har varit en mer eller mindre tung period de sista, speciellt i början av augusti då jag av personliga orsaker var väldigt nere. Jag har varit väldigt tacksam över de fina programmet jag har haft cykelmässigt och det har fått tankarna åt andra håll. Både Norge och Vårgårda hade bra och mindra bra stunder för mig, lördagen i Norge kände jag mig stark och körde väldigt bra uppför, gav allt för Emilie men sista 25km gick mitt spänne på ena skon av och min fot satt kvar i skon endast tack vara ett litet kardbarreband. Så jag fick ligga längst bak i klungan på de 3 småvarven för att inte riskera att vurpa allihop, vilket var surt då benen kändes så bra. Men så är det väl ibland. Även lagtempot gick bra och vi kom in på en fin 9e plats som bådar gott inför VM som jag också är uttagen att köra för Hitec! Men med 3 stressiga dagar hemma efter världscupen där jag egntligen hade behövt lugn och ro så åkte jag iväg ganska stressad till Frankrike.
 
Efter tour of norway har jag också haft väldigt svårt med återhämtningen så vad jag tror är att en förkylning har legat och grott sen dess och under världscupen i Plouay kände jag att något var på gång. Dock inget som påverkade mitt race, men dagen efter , när jag redan var på väg mot ardeche så vaknade jag med en konstig känsla i halsen och huvudvärk. Jag tänkte hålla mig positiv så länge jag kunde för jag ville så gärna köra etapploppet i Ardeche som är ett av mina favorit race. Dagen efter vaknade jag med samma känska och på eftermiddagen åkte jag och boretti tjejerna ut på en spinn tur och efter det gick det ganska snabbt. Kroppen sa ifrån big time och på natten smög sig feber på.. Så jag kunde helt enkelt inte starta. Jag låg sängliggande i ett par dagar och orkade knappt gå ur min säng. 
 
Det var en mycket stor besvikelse då denna tävlingen var något jag sett fram emot i flera veckor nu och dessutom ville jag ha revansch från förra årets magproblem som gjorde att jag fick bryta loppet. Jag ville verkligen visa vad jag går för där nere!! Men istället blev det en vecka på campingen. Jag valde att stanna kvar pga att vädret antagligen skulle göra det lättare för min kropp att återhämta sig och om jag skulle bli frisk innan det bar av till Belgien så är det ju bättre att cykla i 30 grader än 17-18 och kalla vindar. Hann få ett pass på cykeln där nere och nu befinner jag mig sedan i söndags kväll i Belgien. 
 
Som sagt har det varit tungt det sista, ett dåligt besked för mycket och så den där förkylningen (som iofs var första förkylningen på ca 1,5-2ÅR så jag borde väl inte klaga men) gjorde det inte riktigt lättare. Jag har just nu fullt fokus på mitt första VM någonsin och jag ser fram emot att få köra det ihop med mina Hitec tjejer; Cecilie, Miriam, Emilie, Julie & vår nya lagkompis Vita Heine. Ett helskandinaviskt lag vilket är väldigt kul! Jag tror vi kommer göra bra ifrån oss. Som sista uppladdning för detta känns Lotto Belisol Belgium Tour perfekt! 
 
Nu kör vi det sista på min längsta och mest intensiva säsong någonsin och sen blir det lite välförtjänt offseason med hård vinterträning på min nya Monark! Det ser jag fram emot!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
pusspuss /S

augustis tävlingar, vårgårda och halden!

Imorse kom schemat för augusti på mailen och jag måste säga att den här månaden kommer bli super på tävlings fronten! Jag har hela 4 världscups tävlingar varav 2 i Sverige plus det nya UCI etapploppet i Halden! (Schemat kan alltid ändras men så ser det ut nu.)
 
Månaden startar upp med Sparkassen Giro i Tyskland nu på söndag där jag, Lauren, Emilie, Tone, Thea och Julie kommer att stå på startlinjen. Efter det blir jag hemma en helg innan Tour of Halden drar igång 15-17 augusti. Jag ser sjukt mycket fram emot den här tävlingen, dels för att min vän och lagkompis Emilie kommer från Halden och jag har hört att det kommer att bli ett riktigt riktigt kalas arrangemang! Men också för att det är så nära hemma, det känns lite som hemmabana. Ena starten går dessutom i mitt underbara Bohuslän, närmare bestämt Strömstad!! Jag har tävlat runt Halden sen jag var liten och känner till många av vägarna. Det var även just där, som jag körde mina första tävlingar med Hitec Products i slutet av förra året! Ja, det kommer bli speciellt att se en stor del av världseliten komma hit och att få vara med i ett nytt UCI lopp på "hemmaplan" känns så himla kul!
 
Sen blir det lagmys med laget innan vi åker vidare till Vårgårda och kör ännu ett par tävlingar som känns som hemma! Även detta är en speciell tävling för mig, en av mina favorit tävlingar! då stora delar av cykelsverige OCH cykelvärlden möts är det en väldigt unik helg. Det är en fantastisk tävling och jag är mycket glad över att inte bara köra linjet i år utan också lagtempot! Jag har kört det en gång tidigare, 2011 med landslaget. Det var en häftig upplevelse och det är jag säker på att det blir även denna gången! Dessa race går datumen 22a och 24e.
 
Som det ser ut just nu så avslutar jag månaden med den sista världscupen i Frankrike!
 
För de som har lust att komma och se på tävlingarna i Halden så är ni väldigt välkomna, det kommer bli en folkfest vad de låter! Sen går det även ett motionslopp för tjejer/damer samtidigt, lördagen den 16 augusti! Loppet stöttar upp den nya internationella tävlingen, en del av startavgiften går till bröstcancer forskning och man får en mysig och härlig dag på cykeln för att avsluta med att se målgången för oss!
Jag hoppas många kommer och hejar fram mig och mina Hitec teamisar under dessa två tävlingarna uppe i scandinavien!
 
Bjuder på lite pics från 2011 i Vårgårda!
 
 
 
 
 
Får se om jag får någon support i år! ;) 
 
 pusspuss /S

tour de bretagne

Jag har inte spenderat mycket tid inne vid datorn sen jag kom hem från Frankrike då vi ju haft minst 30 grader varje dag! Hur härligt har de inte vart?! Nu verkar dock den vanliga sommaren vara tillbaka med regn, åska och lite normalare temperaturer.
 
Förra veckan då, vi blev 5 tjejer från Hitec som starade då Miriam tyvärr var sjuk. Vi startade upp med en prolog där jag fick min bästa placering någonsin på en internationell prolog, en 38e plats vilket jag var nöjd med. 
 
Sen var det dags för första linjeetappen och benen kändes fina, jag fick ta ett stort lass för både Elisa och Audrey som låg etta och tvåa. Det var en tuff dag som blev ännu hårdare av den 39 gradiga värmen. Många droppade av där bak och när vi kom in på småvarven var vi drygt 40st kvar, jag fick bita i rejält för att hänga mig i hela vägen i mål och jag fick mig en 21a plats. Nöjd efter en hård dag i front!
 
På fredagen var det dags för ett 11,2km tempo som inte riktigt hade några raksträckor, det gick upp och ner och hit och dit hela tiden. första 3-4km var det mycket dålig väg och där tappade jag en del sekunder, sen kom jag igång och fick bra fart hela vägen in, ännu en 21a plats!
 
Andra linjeetappen blev även det en hård historia med arbete fram i fronten för våra två tjejer igen, det var många attacker denna dagen! Efter 100km var jag helt slut, vi var inne på småvarven och jag fick ge mig. Tappade nästa 8min på 25km och sjönk ner från 22a i totalen till 42. 
 
Sista dagen hade vi ledartröja, poängtröja och bergartröja att försvara och få med oss hem. Vi hade en tuff dag framför oss men på "bara" 90km, upp och ner hela tiden. Vår taktik gick igenom 100%, jag kom i en tidig utbrytning, vi hade en tjej framför oss hela tiden. Jag behövde inte göra någonting och med 15km kvar kom Elisa och Audrey upp till vår 11manna grupp efter att Thea och Tone kört helt fantastiskt för dom (mycket piggare än dagen innan, båda har haft problem med långdragna sjukdommar). De hade med sig 3-4stycken tjejer och direkt när de kom upp sattes jag i front för att köra så hårt ja kunde, Audrey tog över med ett ryck och jag fick bita i rejält för att hänga på. Vi blev 8 tjejer kvar och vi 3 Hitec tjejer körde hårt för att komma ikapp tjejen framför. på sista lilla varvet la jag mig fram och körde allt jag hade i ett par kilometer och med 2km kvar fick jag ge mig. Jag körde på allt ja kunde hela vägen in, körde om en tjej och blev 8! Min första UCI topp 10 som elit! Audrey vann spurten efter att ha kommit ikapp utbrytaren och Elisa kom in som 3a!
 
Alla tröjorna försvarades och hela laget var väldigt glada! Det var en underbar känsla att kunna vara med och jobba så hårt och länge för laget och sedan få en sådan utdelning plus en bra placering själv! En fantastisk tävlingsvecka som verkligen gav mig mycket!! Vi avslutade med champagne i bilen mot flyget! :)
 
Tack för en fantastiskt lagkänsla, "give it all" mentalitet för varandra och ett galant arbete från vår staff som gör allt för oss!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
pusspuss /S

u6 cycle tour

Jag har nu varit hemma i ett par dagar sedan u6 tog slut och haft fullt upp eftersom jag åker igen redan tidigt imorgon bitti mot Frankrike. Tour de Bretagne står på schemat och de ska bli riktigt kul att köra där, jag har aldrig själv testat på de men jag har hört gott om denna tävlingen.
 
U6 då, jag fick med mig fina placeringar! Lyckades (för första gången?!) vinna prologen! Och sen fortsatte jag med 6,5,4,3, & slutligen efter en besvikelse till tempo 2. Jag hade båda ledartröjorna inför tempot men fick inget flyt när det skulle avgöras och då var det inte mycket att göra. Camilla Möllebro Pedersen vann tempot och totalt. Jag tog däremot poängtröjan vilket var första gången för mig! Men det känns skönt att ha varit uppe i topp placeringarna varje dag, till och med första linje etappen där jag är livrädd för den spurten! Så de tar ja med mig. Det var också kul att ha med sig Tone vid sidan av mig, som körde tävlingen för få bra träning efter sjukdomen och slutade 14e totalt! :)
 
Det har vart ett par bra veckor för mig nu och den pushen behövdes verkligen, självförtroende och motivationen har höjts ett snäpp och nu ser vi fram emot sista delen av säsongen! 
pusspuss /S

svt play

För dom som missade gårdagens livesändning på svt så finns här hela loppet och intervjun efteråt på svt play!
 
http://www.svtplay.se/klipp/2167513/cykel-olssons-revansch-haft-det-tufft-behovde-det-har
 
http://www.svtplay.se/klipp/2167428/cykel-olsson-for-stark-for-motstandarna-vann-overlagset
 
pusspuss /S

där satt den -sm guld!

Förra helgens linje lopp på SM blev en stor besvikelse. Jag kände aldrig riktigt att benen var med mig och jag saknade de lilla sista för att vara med på till exempel Mustonens ryck uppför backen. Jag jagade mycket men det resulterade inte i något annat än riktigt trötta ben. En 12e plats fick jag med mig i bagaget där...
 
Några dagars besvikelse hade jag efter det och var nere i Danmark och hade det fint. I onsdags var jag väldigt trött och hängig efter en mycket sen sponsorkväll med blöt träning och inga torra kläder med... I torsdags vaknade jag med en sprängande huvudvärk och det blev inget bättre under dagen när jag reste hem. Jag var mycket osäker på om jag skulle starta kortbane SM eftersom jag inte mådde bra, men igår när jag vaknade så kändes de iaf lite bättre så efter en stund bestämde jag mig för att testa. 
 
Taktiken var att köra tidigt, efter spurtpriser var mitt fokus då jag visste att de andra antagligen skulle slappna av efter spurten. Vi körde två varv innan första spurtpriset, jag brydde mig inte om att vara först över linjen utan gick istället på andra sidan vägen mot de andra och bara körde. Jag såg ingen bakom mitt hjul så det var bara att pumpa på tills någon tog in mig. 
 
Detta visade sig bli dagens utbrytning och första delen av loppet hade jag inte en aning om hur det stod till bakom, hur långt före jag var eller någonting. Sen började jag få tider, 20sek ,25sek ,30sek ,25sek och runt där höll det sig. Jag hörde av Vacchi som var speaker att jag höll jämna tider på de 1,5km korta varvet och det var skönt att höra. När de 45min hade gått och det var 3 varv kvar så visste jag att nu kommer dom ikapp eller så ger dom upp, så det är bara att köra allt de sista. Det visade sig att de körde på samma sätt hela vägen in då vi höll ca samma avstånd in i mål och mitt första SM guld i damelit var ett faktum!!
 
Det var en mycket välbehövlig seger efter en säsong kantad av otur och stolpe ut! Det var en glad Sara som ställde sig på podiet! :)
 
Här bjuds bilder från lite olika håll:
 
SweCycling, innan start
 
Borås CA och Elin Wilsons bilder:
 
 
 
 
 
 
 
Valentin Baat:
 
 
 
 
Elin Wilson:
 
 
 
SweCycling:
pusspuss /S

sm tempot

Så, då var ett av två SM lopp avklarat och jag ligger nu med onda ben i min säng efter en lång dag. Själva loppet visade sig gå riktigt bra fram till vändet, jag hade ett bra tryck och kunde hela tiden ligga på rätt så höga hastigheter. Fram till vändet körde jag ikapp 4 tjejer och det flöt som sagt på bra. Sen gick det riktigt segt på vägen hem men jag tyckte endå jag hade okej fart, med 7-8km kvar kände jag hur krampen var riktigt nära i ena ljumsken men efter en stund fick jag upp farten igen och hade okej fart enda in i mål. 
 
Jag låg först när jag kom imål och höll ledningen enda till de 5 sidade tjejerna kom. Mitt mål var ju topp 5 så jag kunde bara hålla tummarna för att jag skulle slå någon av dom, vilket jag inte gjorde och jag fick med mig en 6e plats hem. Vid mellantiden i vändningen fick jag sen veta att jag legat 4, endast 1 sekund från 3an!!! Om man bara hade haft den där toppformen så man kunde hålla tempot hela vägen..! ;P Men men. Jag får vara nöjd med loppet med tanke på att jag tar mig närmare "de stora tjejerna" för varje år och jag tydligen legat och fightats om de ädlare placeringarna ett tag. Jag tog mig ju trots allt upp 2 placeringar från förra året.
 
Nu blir det benen högt och så är det på't igen på lördag! Motivation!
Från Borås CAs facebook.
pusspuss /S

sm-veckan är här!

Nu är den här, SM veckan. Ett av årets stora mål för mig är både tempot och linjet på SM. Jag var i götene/kinnekulle i söndags och kollade in tempobanan och tog ett par svängar upp för kullen. Jag gillar verkligen tempobanan och jag ser fram emot att köra hårt på den på torsdag! Det blåste halv storm i söndags och om det blir samma på torsdag så kommer det vara vinden som gör största skillnaden.
 
Linjet har jag ju kört några gånger förut, till och med ett sm har ju gått där tidigare. Det var 2009, mitt första elit sm, och jag körde min första tävling efter en 10 veckors sjuk-period. Ni kan ju gissa hur det gick, jag och ett par till drog med oss kvastbilen ner till götene igen efter några varv runt kullen. ;) I år känns det som jag har lite bättre chanser än så iaf. 
 
Jag ser verkligen fram emot de kommande dagarna, wish me luck!
 
Senaste SM på kinnekulle, då körde jag för svanesund!
 
 
Karin Aune, Susanne Ljungskog, Sara Mustonen, Marie Lindberg, Jennie Stenerhag, Emma Johansson & Emilia Fahlin. -Förstagruppen.
 
 
 
 
Phuu, de gör ont att bara titta på de här bilderna! ;) 
pusspuss /S

hemma efter en mindre bra vecka

Förra veckan var en tuff en, behöver inte gå in på det känner jag men det var en del saker som inte stämde för mig och då blir det svårt att prestera i berg mellan 2-11km långa... I söndags när jag väntade på att få åka till flyget satt jag och kollade på den sista halvtimman av fynrunt som Lasse skulle köra, hemmabana och allt. Jag hörde dock inte hans namn en enda gång och jag tänkte att han har väl stått av eller så då. Så ringer telefonen och det var hans mammas nummer. Snacka om att pulsen gick upp... Men det var Lasses röst jag hörde säga att han låg på sjukhus, då kunde de ju inte vara så farligt iaf! 
 
Han hade alltså vurpat med en hastighet på 69,8km/h (sista hastigheten på hans garmin). Inte en skråma på varken hjälm eller huvud, ena handen var okej och inga brutna ben. Annars var nästan hela kroppen sårig, öm och knappt användbar.. Stackarn♥ Jag flög som tur var till Danmark och inte hem, så jag fick hjälpa till med det mesta i måndags. Galningen tog sig igår ner till Holland för att försöka sig på ZLM tour men det ser just nu inte helt ljust ut. Viktigast är ju trots allt att bli bra till DM nästa vecka så vi får se vad som händer! Nu får det väl snart vara nog med otur för mannen min!
 
För mig då, det är otroligt skönt att vara hemma igen och jag ser fram emot en längre tid i skandinavien! Nu väntar sista hårdträningen innan SM.
Spot on.
pusspuss /S

spanien nästa!

Jag sitter just nu i frankfurt på flygplatsen på mellanlandning. Lämnade Damnark tidigare idag och ska klockan 16 vidare mot Spanien för att möta upp laget.
 
Helgen gick väldigt fort och jag fick ett par danska tävlingar i benen. I lördags körde jag på många attacker, gjorde en del själv och låg mycket i toppen. Två tjejer kom iväg och fick allt för lång tid. Med 2km kvar gick jag och en till loss men med 500m kvar kom klunga ikapp igen och jag försökte trots det mig på en spurt. Satte igång alldeles för tidigt och med en sen utbrytning i benen alldeles innan så sjönk jag igenom som en sten. Friskt vågat hälften vunnet? 
 
Söndagen startade jag endast för att få lite fart men ingenting hårt. Jag satt alltså i klungan mesta tiden, tog några ryck åt Julie men det var det. Tyvärr missade Julie (och jag då, men de var ju inte heller meningen) utbrytningen som blev även denna dagen. Så går det ibland.
 
Imorgon väntar ett endagars lopp i Spanien, vila onsdag och så drar etapploppet Bira igång på torsdag! Jag hoppas på internet där nere så jag kan uppdatera här!
Bjuder på en bild från förra torsdagens 3h runda ensam i regn.
pusspuss /S

måndag!

Godmorgon!
Ännu en morgon som jag inte kan sova ut, men sov ca en timma längre än jag gjort på ett bra tag så de går framåt. ;) Idag står det träning på schemat, massa planering för kommande två veckorna och ett besök av moster Anna och min lilla kusin Walter! Mys.
 
Denna veckan får jag äntligen se min man igen, så kanske jag ska tävla i danmark till helgen beroende på ett par saker och på måndag åker jag iväg igen. Denna gången blir det Spanien, ett endagars lopp på tisdagen och tordag till söndag är det etapploppet Bira som ska köras. Jag tycker verkligen om att de backiga/bergiga tävlingarna äntligen drar igång, det är något jag verkligen vill bli bra på! Min form är ju på väg upp och det blir perfekt uppladdning inför SM för min del, som kommer näst efter det.
pusspuss /S

grand prix de plumelec-morbihan dames

Jag ursäktar för dålig uppdatering men veckan har inte riktigt blivit som planerat. Oro har varit en stor del av veckan pga hälsan av en nära. Det är dock lugnare nu och jag kommer använda denna veckan som återhämtning genom att sova och bra träning! Har inte sovit supermånga timmar sen jag kom hem från Kina och jetlagen har jag med det inte kunnat vinna över så fort som jag borde. Är sjukt seg i kroppen!
 
Idag på förmiddagen kom jag hem från Frankrike där jag vart på en snabbvisit för gårdagens tävling i Plumelec tillsammans med Audrey, Elisa, Tone och Siri. Vi kom med ett lag på endast 5 medans flera andra lag var 7-8stycken. Tone är påväg tillbaka efter en mycket långdragen sjukdom efter El Salvador tidigt i våras och Siri har också dragits med sjukdom. Både jag och Tone var hemkomna från Kina som ni vet och det tar ju en del krafter. De två andra låg fokuset på, speciellt Audrey då det var fransk cup och nästan hemmaplan för henne! 
 
En bana på 14km och en på 8km skulle avverkas 5gånger var. Vid målet som då passerades 10gånger var det en 1,3km backe med ett par partier där de brantade lite extra. ute på stora varvet var dessutom en hel del uppför också, dock inget jättebrant. 
 
Första varvet gick i ett lite lugnare tempo, i målbacken (som jag kallar backen fr nu) gick ett litet gäng iväg och jag hade inte en chans att gå på. Mina ben ville att jag skulle gå baklänges uppför!! På toppen gjorde jag ett ryck för att se om jag kunde brygga upp, men klungan var snabbt på hjul igen. Inne på varv 2 låg jag, Siri och Tone längst fram och höll farten uppe för att utbrytningen inte skulle få någon längre tid. När backen kom gick Elisa upp och spräckte klungan, jag lyckades med nöd och näppe hålla mig kvar i gruppen som blev på ca 20 tjejer. På toppen gick jag kom alla och la mig längst fram och började så smått jaga ikapp dom där framme. Jag låg längst fram hela varvet fram till botten av backen igen och där lät jag Elisa ta över efter att nästan kört ikapp dom helt. Jag släppte och hamna i en mindre grupp bakom. Efter halva varvet var vi ikapp igen och jag gick med en gång fram till mina två lagkompisar och fråga vad dom ville jag skulle göra, en futurumshop hade gått loss ensam och det var de klart största laget där med 8 tjejer och en av deras topp tjejer var det som hade gått. Audrey fråga om jag klara av en attack så jag sa jag ska göra vad jag kan. Strax efter var jag loss med 3 till och vi fick snabbt mycket tid på klungan. Ett varv senare hade vi nästan 4min och låg jämnt med tjejen framför knappa minuten bakom. Efter målet var det en längre utförsbacke och när jag i den skulle växla upp fram så gick kedjan för långt varje gång jag försökte, växeln var sönder och kedjan krulla ihop sig. En lång service pause senare satt jag på Elisas cykel, helt fel inställningar för mig och efter att ha försökt jaga en stund kolla jag bak och såg klungan. Det hade tagit för lång tid och då min rygg redan efter några få kilometer gjorde ont av sittställningen så gick jag av när vi kom till backen igen, detta var på första lilla varvet. 
 
Audrey och Elisa gjorde som planerat ett ryck på småvarven och visade vilka som var de starkaste tjejerna på plats genom att gå iväg tillsammans, köra ikapp och ifrån utbrytarna och ta 1 och 2 platserna! Så grymt!!!!
 
För egen del är jag dock sjukt besviken att tekniska problem skulle avgöra för mig. Att sen se att mina utbrytar kompanjoner blev 7a och 12a gjorde väl inte direkt saken bättre, en topp 10  (eller närmare 10) i ett UCI lopp hade varit guld värt för mig. Speciellt när de vi fick 1 och 2 med (oavsätt vad som hade hänt var vår taktik att de två skulle gå på småvarven). Men sån är sporten och jag får vara glad över att mitt lag är väldigt nöjda med min insats och att trots ben som kändes skit så kunde jag köra på det sättet. Bådar gott för framtiden iaf...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
pusspuss /S

RSS 2.0