vm i ponferrada

Jag sitter nu hemma, efter en 10 timmars nonstop nattsömn och för första gången på väldigt länge kommer jag att vara hemma ett tag. Det känns skönt så här efter en lång säsong.
 
VM då, mitt första VM. Lagtempot har jag ju redan berättat om så jag går rakt in på helgen med landslaget och linjeloppet:
 
I torsdags lämnade jag hemmet vid halv 5 tiden på morgonen för att bege mig mot Spanien och Ponferrada igen. Det blev direkt till middag, en bra massage och så i säng när vi kom fram till Leon där laget befann sig. Under fredagen blev det en sväng in till Ponferrada för att se banan och sen äta vila massage, äta vila sova. Det var skönt med en sen start, för att kunna få en lugn start på dagen utan stress. Även med tanke på att det var cirka timmen i bil till starten. Ja, Ponferrada ligger mitt ute i ingenstans och alla lag var utspridda i samhällen/städer så nära de gick.
 
Jag hade känt mig lite spänd inför tävlingen men inte riktigt nervös, jag hade bestämt mig för att njuta av mitt första VM och ta in atmosfären. I startfållan och även innan det hade jag träffat alla mina Hitec lagkompisar och det var väldigt speciellt att ha 6 av dom där men alla i olika kläder. För första gången på hela säsongen körde jag mot dom och inte med dom!
 
Starten gick och det med besked. Tjejerna i fronten visade tydligt att de ville stanna där och farten genom staden var riktigt hög, jag klamra mig fast där fram och det gjorde första varvet lite lättare än för många andra som hade halkat bak. Farten var jämn men hög de två första varven, mycket kamp om positioner och väldigt oroligt. Jag gled bak innan första nerförsbacken på de första varven då jag sällan har sett en sån positionskamp förutom innan någon målgång. Jag bara satt och vänta på vurpor och på andra varvet kom den. Den nästan årliga VM vurpan som man har sett på tv. I år skedde det på de snabbaste stället av hela banan. Brant som tusan nerför och innan svängarna hade börjat. (Varvet efter mätte hastigheten 70km/h just på den platsen enligt vår servicebil). Vurpan började långt fram och jag såg bara cyklar och människor överallt på vägen, såg det som tur var i tid och hann stanna själv. Jag var livrädd att någon skulle komma i bakhjulet på mig och vurpa även mig men jag klarade mig. Jag var i mitten av alla som låg ner i princip. Slängde ett snabbt öga efter någon blågul men som tur var klarade sig hela laget! Antagligen var Sverige ända laget utan en enda vurpa på denna tävlingen, vilket kändes som ett under. 
 
Jag och 3 till fick köra järnet för att komma ikapp klungan igen och snart var vi tillbaka i en nu inte riktigt lika nervös klunga. Det fortsatte med en ganska hög men jämn fart och jag hade inga svårigheter med att hålla mig i de positionerna jag skulle i klungan, höll koll på Emma och var vaken på om attacker skulle börja. Med 2 varv kvar knöt benen till och med ett par fartökningar i backen så fick jag ge mig, tyvärr. Jag tycker att jag har gjort ett bra jobb under tiden jag var där, och är nöjd med det. Men jag är besviken då jag vet att på en bättre dag hade jag kunnat vara där ännu längre och inte minst -gått i mål. Nu fick jag inte kört sista varvet..
 
Resultatmässigt så fick ju som alla redan vet laget och Emma ett brons med hem efter en väl utförd tävling, vi hade en trevlig kväll ihop där vi firade medaljen och igår så bar det av hemmåt igen! En skön avslutning på säsongen! :) Tack till alla ledare, soigneurer, mekaniker och alla runt om. Ni har gjort ett grymt jobb under dagarna i Spanien. Tack också till alla som har supportat från andra håll, alla fina ord och lyckoönskningar jag har fått inför, under och efter detta VM. Jag har läst allt och mitt hjärta värms av hur många det är som hejar på runt om i landet och cykelvärlden.
 
För att avsluta och sammanfatta så är jag glad över min tävling, och för att det blev en medalj till resultat. Det var en fantastisk publik runt banan och jag tog in varje ögonblick av det och njöt, som så många har sagt att jag ska göra. Sen är det såklart aldrig kul att man känner sig sliten när man ska köra ett mästerskap. Men jag har trots allt visat min kapacitet trots en, kroppsligt, inte topp dag och det får jag ta med mig in i vinterträningen som startar inom en snart framtid. Men först, några dagars vila.. och lite choklad! ;)
 
pusspuss /S

lagtempo vm

Ja, det har varit mycket att hantera den senaste tiden och bloggen har (numera som vanligt) hamnat i kläm. Som alla säkert redan vet ska jag ju köra VM linjet ihop med 5 andra svenskor och göra allt jag kan för att sätta Emma i en fin situation under loppet. Jag befinner mig just nu hemma, efter lotto belisol belgium tour, 1,5dag hemma och sen lagtempo VM tillsammans med Hitec tjejerna. 
 
Hur gick då lagtempot? Våra förberedelser var inte toppen, de enda vi har tränat ihop var innan världscupen i Sverige och själva loppet där. Vilket iofs gjorde oss väldigt sammansvetsade och med tanke på hur lite vi har tränat ihop så kör vi väldigt bra och jämnt tillsammans! Det var en ändring inför VM och det var att vår nya tjej Vita skulle köra istället för Tone. Tyvärr fick vi inte tränat mer än en träning i Spanien innan loppet men med tanke på det, så gjorde vi de allra bästa vi kunde med förutsättningarna vi hade! Oturen var dessutom inne med 30km kvar och Emilie var borta. I sista backen körde Miriam en sista hårdkörning och fick sen ge sig. Vi nådde vårat huvudsakliga mål, top 10 och kom in på en fin 9e plats. Hade vi haft en bättre dag hade vi garanterat haft en ganska mycket bättre tid och vi känner oss nöjda.
 
Jag vill tacka för att jag fick chansen att köra lagtempo VM med dessa tjejerna, vilket var ett av mina stora mål i år. Det har varit superkul!! 
 
Så, efter lagtempot blev det 5h roadtrip till Madrid med Cecilie och Vita och i måndags vid midnatt var jag hemma i Sverige igen. Jag spenderar 2 dagar hemma och imorgon bär det av tillbaka till Spanien och Ponferrada igen för att köra årets sista lopp, tillsammans med Emma och gänget på VM linjet!! Vilket ska bli väldigt spännande då ju detta är mitt första VM. 
 
Nu är det fullt fokus på lördagens uppgift, ut med det allra sista i både kropp och knopp och sen startar off season med lite välförtjänt vila!
 
Håll tummarna för mig och de övriga blågula tjejerna så får vi hoppas att det blir en fin placering för Sverige och Emma!

Från Lagtempo VM i Ponferrada.
 
 
 
 
 
pusspuss /S

lotto belisol belgium tour -dag 3

Här nere i Belgien flyter det på och vi är redan inne på slutet av tävlingsdag 3. I torsdags startade det med en 7,8km lång prolog (läs tempo..) och jag blev positivt överraskad över hur bra det gick trots sjukdom, vila och bara några rull turer under 1,5 vecka. Jag hade dock problem med min hjälm som helt plötsligt hade strulat till sig och jag hade svårt att se i den, hade dessutom bandet upp i halsen så jag kunde inte trycka upp den någonting under tiden jag körde. Irriterande, minst sagt. Jag körde iaf efter den orange klädda motorcyklisten och hörde bakifrån bilen att det gick bra för mig. Så när jag skulle ta sista kurvan ca, 300-400m innan mål så kör jag efter mortorcyklisten. På FEL väg... Jag var helt enkelt inte vaksam nog och fick tvärnita, stå helt still, vända och spurta in i mål.. Så besviken och frustrerad!! Hamnade endå på en 37e plats och gissar att jag hade hamnat ett antal snäpp upp utan det där klanteriet.. Jag tröstar dock mig själv med att flera andra gjorde samma misstag, däribland även Anna Van Der Breggen. Men men. Med det sagt så lämnar jag det bakom mig.
 
Igår var första linjeloppet och jag kände mig hyffsat fräsch i början. Hade inga problem att hänga på när de trycktes på och rycktes men tillslut kom ett par rabobank tjejer loss och vi hade ingen med där framme, liksom de flesta andra lagen. Ingen ville riktigt ta tag i det så med två varv kvar så satte vi i Hitec fart. Vi hade alla 6 längst fram med Ash på hjul och höll ett bra tempo för att försöka komma ikapp. Med ett halvt varv kvar kände vi att det var någon annans tur att ta tag i det och när sista backen kom med 5-6km kvar så kändes mina ben som spagetti. Jag hade ingen kraft kvar och fick köra ensam in i mål. Fick mig en 39e plats och klungan var endast 6 sekunder ifrån de två i täten, vilket var ett resultat av bra arbete från bland annat oss som faktiskt tog tag i det hela.
 
Idag var det lagtempo som stod på schemat och jag kände direkt jag satte mig på cykeln att det skulle bli en tung dag. Det känns efter en hård dag igår att jag har haft lite tid av cykeln och dessutom med en dålig kropp. Jag körde uppvärmningen med hög kadens och gjorde det bästa av situationen. Som väntat så kändes benen väldigt tunga och det var inte lätt att köra med mina snabba lagkompisar på den mycket tekniska banan på otroligt dåliga betong vägar. Hur som helst tog jag mig i mål ihop med alla de 5 övriga och vi slutade också på en fin 5e plats, 54 sekunder efter vinnande Rabobank. 
 
Nu har jag fått massage och ligger i min hotell säng, snart knackar John Blund på och så är det dags för den näst sista etappen här nere i Belgien. De två sista är båda linjelopp, backigt och dessutom upp för de muur i Geraardsbergen några gånger på måndag. Får hoppas benen piggnar till lite innan dess. Hur som helst är det perfekt uppladdning för årets sista tävlingstripp till Spanien. :)
 
 
pusspuss /S