Sara Olsson

Förra veckan var en tuff en, behöver inte gå in på det känner jag men det var en del saker som inte stämde för mig och då blir det svårt att prestera i berg mellan 2-11km långa... I söndags när jag väntade på att få åka till flyget satt jag och kollade på den sista halvtimman av fynrunt som Lasse skulle köra, hemmabana och allt. Jag hörde dock inte hans namn en enda gång och jag tänkte att han har väl stått av eller så då. Så ringer telefonen och det var hans mammas nummer. Snacka om att pulsen gick upp... Men det var Lasses röst jag hörde säga att han låg på sjukhus, då kunde de ju inte vara så farligt iaf! 

 

Han hade alltså vurpat med en hastighet på 69,8km/h (sista hastigheten på hans garmin). Inte en skråma på varken hjälm eller huvud, ena handen var okej och inga brutna ben. Annars var nästan hela kroppen sårig, öm och knappt användbar.. Stackarn♥ Jag flög som tur var till Danmark och inte hem, så jag fick hjälpa till med det mesta i måndags. Galningen tog sig igår ner till Holland för att försöka sig på ZLM tour men det ser just nu inte helt ljust ut. Viktigast är ju trots allt att bli bra till DM nästa vecka så vi får se vad som händer! Nu får det väl snart vara nog med otur för mannen min!

 

För mig då, det är otroligt skönt att vara hemma igen och jag ser fram emot en längre tid i skandinavien! Nu väntar sista hårdträningen innan SM.