vm i ponferrada
Jag sitter nu hemma, efter en 10 timmars nonstop nattsömn och för första gången på väldigt länge kommer jag att vara hemma ett tag. Det känns skönt så här efter en lång säsong.
VM då, mitt första VM. Lagtempot har jag ju redan berättat om så jag går rakt in på helgen med landslaget och linjeloppet:
I torsdags lämnade jag hemmet vid halv 5 tiden på morgonen för att bege mig mot Spanien och Ponferrada igen. Det blev direkt till middag, en bra massage och så i säng när vi kom fram till Leon där laget befann sig. Under fredagen blev det en sväng in till Ponferrada för att se banan och sen äta vila massage, äta vila sova. Det var skönt med en sen start, för att kunna få en lugn start på dagen utan stress. Även med tanke på att det var cirka timmen i bil till starten. Ja, Ponferrada ligger mitt ute i ingenstans och alla lag var utspridda i samhällen/städer så nära de gick.
Jag hade känt mig lite spänd inför tävlingen men inte riktigt nervös, jag hade bestämt mig för att njuta av mitt första VM och ta in atmosfären. I startfållan och även innan det hade jag träffat alla mina Hitec lagkompisar och det var väldigt speciellt att ha 6 av dom där men alla i olika kläder. För första gången på hela säsongen körde jag mot dom och inte med dom!
Starten gick och det med besked. Tjejerna i fronten visade tydligt att de ville stanna där och farten genom staden var riktigt hög, jag klamra mig fast där fram och det gjorde första varvet lite lättare än för många andra som hade halkat bak. Farten var jämn men hög de två första varven, mycket kamp om positioner och väldigt oroligt. Jag gled bak innan första nerförsbacken på de första varven då jag sällan har sett en sån positionskamp förutom innan någon målgång. Jag bara satt och vänta på vurpor och på andra varvet kom den. Den nästan årliga VM vurpan som man har sett på tv. I år skedde det på de snabbaste stället av hela banan. Brant som tusan nerför och innan svängarna hade börjat. (Varvet efter mätte hastigheten 70km/h just på den platsen enligt vår servicebil). Vurpan började långt fram och jag såg bara cyklar och människor överallt på vägen, såg det som tur var i tid och hann stanna själv. Jag var livrädd att någon skulle komma i bakhjulet på mig och vurpa även mig men jag klarade mig. Jag var i mitten av alla som låg ner i princip. Slängde ett snabbt öga efter någon blågul men som tur var klarade sig hela laget! Antagligen var Sverige ända laget utan en enda vurpa på denna tävlingen, vilket kändes som ett under.
Jag och 3 till fick köra järnet för att komma ikapp klungan igen och snart var vi tillbaka i en nu inte riktigt lika nervös klunga. Det fortsatte med en ganska hög men jämn fart och jag hade inga svårigheter med att hålla mig i de positionerna jag skulle i klungan, höll koll på Emma och var vaken på om attacker skulle börja. Med 2 varv kvar knöt benen till och med ett par fartökningar i backen så fick jag ge mig, tyvärr. Jag tycker att jag har gjort ett bra jobb under tiden jag var där, och är nöjd med det. Men jag är besviken då jag vet att på en bättre dag hade jag kunnat vara där ännu längre och inte minst -gått i mål. Nu fick jag inte kört sista varvet..
Resultatmässigt så fick ju som alla redan vet laget och Emma ett brons med hem efter en väl utförd tävling, vi hade en trevlig kväll ihop där vi firade medaljen och igår så bar det av hemmåt igen! En skön avslutning på säsongen! :) Tack till alla ledare, soigneurer, mekaniker och alla runt om. Ni har gjort ett grymt jobb under dagarna i Spanien. Tack också till alla som har supportat från andra håll, alla fina ord och lyckoönskningar jag har fått inför, under och efter detta VM. Jag har läst allt och mitt hjärta värms av hur många det är som hejar på runt om i landet och cykelvärlden.
För att avsluta och sammanfatta så är jag glad över min tävling, och för att det blev en medalj till resultat. Det var en fantastisk publik runt banan och jag tog in varje ögonblick av det och njöt, som så många har sagt att jag ska göra. Sen är det såklart aldrig kul att man känner sig sliten när man ska köra ett mästerskap. Men jag har trots allt visat min kapacitet trots en, kroppsligt, inte topp dag och det får jag ta med mig in i vinterträningen som startar inom en snart framtid. Men först, några dagars vila.. och lite choklad! ;)
pusspuss /S