Sara Olsson

Ja, igår kördes ju sista etappen i frankrike. På morgonen vid frukosten och lunchen var alla helt slut. Kollade man runt i matsalen så var de inte många som såg pigga ut om man säger så. Vi packade ihop våra saker och åkte till tävlingen som "bara" var en timma från skolan den dagen. Jag kände mig trött i hela kroppen men tyckte ändå de skulle bli kul att köra, de var ju trots allt bara 12mil kvar av tävlingen.. Det var ett stort varv på 55-60km och 4 små på 13km som skulle köras. De stora varvet gick upp och ner (mest ner tyckte jag) hela tiden medans de lilla var relativt platt. En brant backe i början av de varvet men den var inte så lång. När jag testade cykeln innan loppet körde jag upp för den och jag kan säga att de var mjölksyra i hela kroppen med en gång typ.. Efter att inskrivningen var gjord så åkte jag nästan med en gång till starten och jag, Johanna & Kihlbom hamnade längst fram denna dagen! Kändes skönt med tanke på att vi skulle upp för den där branta backen de första vi gjorde.
Starten gick och jag låg långt bak i klungan och slet både uppför och utför hela de stora varvet. Låg och hoppades att de skulle komma en lite längre backe så att de skulle spricka av och kanske gå liiite lugnare. Tillslut när vi nästan hade kört hela stora varvet så blev de som jag önskade. Hamnade i 4e gruppen tillsammans med bland andra Kihlbom & Johanna. Strax framför oss fanns 3e gruppen och vi kom snart ikapp dom också. Där fanns Holler med så vi var 4 svenskor i den gruppen, plus några danskor och någon norska tror jag. Dom två första varven på de lilla varvet gick långsamt och man behövde inte plågas hela tiden iaf, även om benen sa nej nej nej mest hela tiden. När vi gick ut på tredje varvet så la jag mig långt upp i våran grupp. En belgiska (tror jag) ryckte och sen kontrade en annan i hennes lag på de. Jag gick på henne och undrade varför hon fortsatte köra när hon såg att klungan var med på hjul, de kändes med andra ord inte som de blev någon lucka. Men när jag tittade bak såg jag till min förvåning att vi bara var 6 tjejer där och de var en lucka ner till klungan. Jag, Holler och 4 till. Så vi körde på och efter en stund kom en till tjej upp så vi blev 7 stycken. Så den gruppen var jag då med in i mål.

Dom här tävlingarna har varit väldigt lärorika för mig och jag är väldigt glad att jag fick chansen att åka ner och äntligen köra någon större tävling i europa. Kul att köra med ett utlänskt lag och få se hur dom gör innan och efter tävlingar, vad dom äter och allt annat runt omkring. "Personalen" i laget har gjort att de har känts väldigt proffsigt, dom har gjort så vi egentligen bara har behövt äta, cykla och sova. De känns som jag har fått testa på de mesta denna resan!
I belgien vart de ett hyffsat platt race med tjejer som exempelvis Emma Johansson med. Värme som man inte är van att köra i och äkta belgisk gatusten.
I frankrike fick jag köra mot en hel del proffslag i väldigt backig miljö med både regn, sol & värme. Ta service med bil nummer 27.. Tempolopp på en bana med hålor och svängar på små vägar överallt (och de gick ju som de gick). Smala kurviga utförslöpor och annat kul. De ända jag kan tänka på nu som ja inte har kört i är lite hårdare vind.. Men de kommer väl de med! Den största skillnaden mot vad jag är van vid är ju iaf helt klart farten, längden & klungan. Men de visste jag ju redan innan.
Iaf, för att sammanfatta med en mening..
En väldigt tuff, utvecklande & fin tävling på roliga vägar!

Jessica, Jag, Birgit, Christel, Marissa & Sonja.
pusspuss /S